Testamente till förmån för en stiftelse

*Testamente till förmån för en stiftelse *

Ett testamente har skrivits till förmån för en välkänd stiftelse. Testatorn var vid tiden för upprättandet 98 år gammal och tilltagande senil. Sanningen är den att släkting skött hennes ekonomi under flera år innan testamentet skrevs och hjälpt henne med praktiska saker. Enligt min mening allt för hennes bästa. I testamentet står " att NN som vi personligen känner, denna dag i sin bostad , adress uppgiven, vid sunt och fullt förstånd och av fri vilja i bådas vår samtidiga närvaro förklarat ovanstående förordnande utgöra hennes yttersta vilja och därunder tecknat sitt namn, intygar vi särskilt anmodade vittnen." Nu undrar jag; När kan man inte intyga att en person befinner sig i det mentala stadiet "vid sunt och fullt förstånd"? Sign: Konfunderad

Svar:

Av din fråga förstår jag att du själv inte anser att testatorn var ”vid sunt och fullt förstånd”. Det är inte ovanligt att äldre människor blir förvirrade och givetvis måste man när man bevittnar ett testamente ta ställning till om man verkligen anser att testatorn är kapabel att görat ett förordnande om sin kvarlåtenskap. Ofta kan man få stöd från läkarjournaler när man skall avgöra om personen ifråga verkligen var kapabel att upprätta sitt testmente. Där får graden av demens vara avgörande. Denna framgår i allmänhet som ovan nämnts i journaler. Det är självklart att vittnenas förmåga att bedöma testatorns förmåga kan få en avgörande betydelse. Jag kan tyvärr inte hänvisa till någon särkskilt i denna fråga. Rättsfall finns men inget som kan ge en direkt vägledning. Det finns också en särskild bestämmelse i ärvdabalken som säger att om någon har förmått testator att upprätta ett testamente genom missbruk av hans oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställning är testamentet ogiltigt.